Livet är så orättvist, kan fortfarande inte förstå att du är borta, imorse tog cancern över ditt liv och lämnade kvar oss andra här med sorg i våra hjärtan. Du var alltid så positiv och glad, trots att du hade så ont, du klagade aldrig. Det gick alldeles för fort på slutet, man fick inte säga hejdå på riktigt. Det var så viktigt för både dig och oss att du hann få träffa Emilia, för jag vet att du längtade så, det var nog det som fick dig att orka kämpa dig kvar, och jag lovar dig, att jag ska berätta för henne vilken underbar gammelmorfar hon hade! Vi ska ta hand om mormor åt dig, va inte orolig, hon är stark hon, våran mormor.
Nu är du en ängel där uppe, fri från smärta. Vi älskar dig och saknar dig, vila i frid ♡
sorgen*
Usch vad ont i hjärtat jag fick! Beklagar verkligen sorget! :( <3
Beklagar sorgen <3
Beklagar :( ♥
Åh, jag beklagar :(