Mamma till Emilia

Måndagen den 17 Juni hade jag tid hos barnmorskan kl 10, när jag promenerade ner dit så hade jag ingen aning om att samma dag skulle jag bli mamma. När jag väl kom till mvc så tog hon blodtryck på mig och det var ganska högst, så hon bad mig om ett urinprov och det visade sig finnas äggvita i urinet, jag hade alltså fått havandeskapsförgiftning, jag hade inga andra symptom än högt blodtryck, så jag hade inte känt av någonting. Hon ringde då till förlossningen och dom ville att jag skulle komma in direkt, min barnmorska sa till mig att jag inte behöver oroa mig och att det inte skadar barnet, hon berättade även att nästa gång vi ses kommer jag förmodligen komma dit på efterkontroll. När jag var på väg hem ringde jag Micke så att han kunde åka hem från jobbet och vi kunde åka in till sjukhuset, under tiden jag väntade på att han skulle komma packade jag klart bb väskan för att vi skulle ta med den ifall att.

Väl inne på sjukhuset fick jag först ta blodprov och sedan blev vi skickade till specialistmödravården för att göra en CTG och efter det fick jag träffa en läkare, hos henne fick jag göra en liten undersökning och det visade sig att jag var öppen 2-3 cm. Efter undersökningen så berättade hon för mig att när man fått havandeskapsförgiftning så är det enda botemedlet att föda barnet, så hon förklarade att jag skulle bli igångsatt på engång så vi blev flyttade till förlossningsavdelningen, jag var så ivrig och glad, vi skulle snart få se vår prinsessa.

Nu va klockan kvart i 3 och barnmorskan gjorde hål så att fostervattnet gick, och sedan klockan 4 så sätter hon på droppen som gör att igångsättningen startar, i början hade jag bara några enstaka sammandragningar, kl 5 fick jag använda tens maskinen, den var helt okej, än hade jag inte så himla ont, när klockan blev 6 så började värkarna göra ondare och jag fick lustgas, lustgasen tog ju inte bort det onda men jäklar va avslappnad man blev efter, skön känsla. När klockan var runt 8 så kollade barnmorskan hur mycket jag var öppen och då var jag öppen 6 cm,värkarna började göra riktigt riktigt ont och kl halv 9 bad jag om att få ryggbedövning, men det kan ju ta ett tag innan man får det. Lite innan klockan nio började jag känna att jag fick krystningsvärkar, så jag tryckte på knappen och barnmorskan kom in och jag förklarade att jag tror jag har börjat fått krysningsvärkar, kl 21:05 kommer en ny barnmorska in med två undersköterskor och säger: Här blir det ingen ryggbedövning nu är det dags att föda barn. Dom orden gjorde mig så lycklig, äntligen skulle smärtan försvinna och lilla Emilia skulle äntligen komma till världen. Kl 21:21 var hon ute, 45 cm lång och 2700 gram. Jag kunde inte varit lyckligare, allting hade gått så bra. 5 timmar och 21 minuter tog det från igångsättning tills hon var ute. Fick sy några enstaka stygn, sved till lite grann men ingen fara. Sedan kom den efterlängade guldbrickan in med svenska flaggan, smörgåsar och juice på, fan vad bra det kändes!

Om ni har några frågor är det bara fråga på så svarar jag! =)

Första bilturen, påväg hem från sjukhuset